Tjena från en glad morsa

Puh, maten är gjord och äten. Barnen tyckte inte det var gott. Det blev en blandning av gårdagens potatismos, broiler och grönsaker. Och jag tyckte nog det gick att äta, men till och med allätaren Vanessa spottade ut maten. Grönsakerna var visst inte så goda. Och om man tittar på bilden så ser det ju fruktansvärt äckligt ut.

 Med min graviditetsdiabetes måste jag kolla mitt blodsocker 2 gånger i veckan. Vid varje stick är jag lika rädd. Rädd för att det ska göra ont och rädd att värden är för höga. En endaste gång har jag haft för högt blodsocker efter maten, och då var det 8,5 och det får vara max 7,8. Jag kände mig som en förlorare, en loser.

Idag har jag varit sur, riktigt sur! Det kokar bara inne i mig, jag måste få skrika, skrika hårt!! Men måste hålla mig. Kanske M får ta mina utbrott ikväll. Eller så skulle jag behöva något att bita i. Eller godis. Eller så tar jag fram virkningen och riktar mina aggressioner mot den. Jag är en arg kossa som gravid. Och det värsta som finns är att vakna med en sten i bröstet av att man är så arg, redan innan man ens öppnat ögonen, känner man att stenen värker, bränner och kokar. Jag hatar det. Kanske beror det på för lite sömn. Jag vet inte! Vill bara slippa den. Helst nu!