Saknar

Japp, stenen i bröstet har inte gått om. Ibland känns det bättre mot kvällen men annars är den konstant där. Är det ångest?
Nå iaf. så ska jag till läkaren på tisdag, ska se vad hon säger då.

I fredags städade vi, M hjälpte också till. Sen for han och spela ishockey. Jag lag barnen i säng och bara var. De brukar ofta när jag är ensam hemma på kvällen vakna och vara omöjliga, men på fredagen sov dom. Det var riktigt skönt.

Igår kväll var vi och bowlade. Vienna älskade det. Hon knuffade bollarna och var så nöjd då hon fick ner några. Det gick inte så bra för mig, för det första kan jag inte kasta bollen, jag har handen fel väg så den far inte så snabbt men ganska rakt ändå. För det andra så trodde jag att benen skulle ramla av pga. foglossning. Jag har träningsvärk i baken idag, slapp nästan inte upp ur sängen imorse. Haha.. Men det var roligt!

Nu just lyssnar jag på en predikan från risöhäll, min pappa tolkar. Jag börjar nästan gråta för att jag saknar honom och hela min familj så mycket! Alla minnesbilder från liten kommer upp. Alla fiskeresor och pimpelresor som jag fick göra med pappa som liten. Jag fick fa som enda tjej med till norra Norge och flugfiska lax med pappa och hans barndomskompis. Vi gick med en stor packning över berg och vi sov i tält hela veckan. Det var så mysigt och så roligt. Inte lika roligt att få mens där.. Ingen toalett, ingen dusch. Men ändå var allt värt det.

Sitter här med Vanessa och dockan. Tack för mig.